lifebyr.blogg.se

När jag bestämde mig för att göra en gastric bypass så berättade jag det bara för de allra närmsta. 

När jag sedan fick operationen godkänd var det dags att berätta för föräldrar och några fler vänner och släkt. 

Nästa steg var att berätta för resten av "världen". Det gjorde jag först när jag hade börjat på flytperioden genom att lägga ut en bild på instagram med förklarande bildtext och hänvisning till denna bloggen. Jag tänkte att instagram får räcka, så länge i alla fall. 

Jag har hela tiden varit så nervös för att berätta, tänk om jag får negativa reaktioner. Men jag har samtidigt varit fast besluten att jag ska vara öppen med att jag har opererat mig, är lika bra att ta tag i hornen eller vad man nu säger. Många berättar ju inte alls, kanske främst för att man har samma rädsla som mig. 

Jag har läst och googlat ganska mycket under hela processen och de flesta som skriver negativt har antingen själva opererat sig och fått komplikation efter komplikation eller så är det personer som tycker att det är en genväg och att det är slöseri med skattepengar. 

Har man varit överviktig större delen av livet och försökt alla bantningsmetoder som finns, år efter år. Man har gått ner en bit, sen stannar det av och man går sakta upp igen. Då är det ingen quick fix eller genväg. 

För mig är det här en livsstilsförändring.

Mitt liv kommer aldrig bli sig likt; jag får äta en massa tabletter med vitaminer och allt vad det nu är resten av livet, jag kommer kanske inte kunna äta allt jag kunnat tidigare, mina portioner kommer vara små och jag får inte glömma mina mellanmål, osv. Men jag kanske slipper få diabetes, jag kommer kunna röra mig utan att flåsa så snart det går uppför, mina knän kommer må bättre, jag kan kanske bli gravid... Jag kan fortsätta länge, men ni förstår grejen. 

För att återgå till det jag började skriva om så är jag så lyckligt lottad att jag enbart fått positiva reaktioner (de negativa kanske bara håller tyst?)

Utan dem skulle detta vara tio gånger tuffare! ❤️